Andreas Sjöstrand är vår nya kollega och projektledare här på Saatchi. Han kommer senast från Social Industries. Dessförinnan var han på Ibeyostudio, där han främst arbetade med kommunikationskoncept och strategier för kunder som PUMA, & Other Stories, Levis, och Nordiska Kompaniet. Vi är superglada över att ha lockat över Andreas till oss, och är övertygade om att vi kommer göra mycket kul och bra tillsammans. Skoj-skoj!
Vi säger hej till Lina, vårt senaste tillskott här på Drottninggatan. I rollen som grafisk designer kommer hon jobba med flertalet av byråns kunder. Inom skapande föredrar hon att blanda illustration, fotografi och grafisk design. Och att matcha färger, just nu är favoritfärgen rosa. På fritiden dansar Lina dancehall i danssalar eller techno i skogen. Hemma myser hon med sina två katter. Lina kommer senast från skolan där hon läst ”Digital media Creative” på Hyper Island.
Hur får man något ocoolt att bli coolt? Man gör det coolt i L.A förstås. Idag rullar vår senaste Risifrutti-kampanj ”Big in L.A” ut. Målgruppen är ungdomar, personer som vi vet gillar att äta Risifrutti, men… som tycker det är lite skämmigt och barnsligt att synas göra det. Med självdistans och glimten i ögat låtsas vi att Risifrutti slagit stort i L.A. 100% fejk. 0% hymlande. I kampanjen får du bland annat hänga med på en härlig beauty-behandling hos det påhittade kontot ”Skin with Susie” och se när Luke och Josh gör ett magiskt Risifrutti-bottle-flip-trick.
Nu är årets guldäggsjury utsedd. Och vi är väldigt glada över att ha vår egen Creative director Gustav Egerstedt på plats. Gustav kommer sitta som kategoriordförande för kategorin ”film och audio”. En kategori som ligger honom varmt om hjärtat. Spännande tider väntar, vi håller tummarna för Gustav och såklart för några nomineringar till byrån.
Vår art director Alexander Rehnby har hittat en helt ny sida av Instagram. Här ger han sina bästa tips till inspiration.
När jag skaffade Instagram 2011 hade jag svårt att förstå vad jag skulle ha det till. Först var det mest dom fräsiga filtren som lockade, men sakta men säkert kom mitt flöde att fyllas av mer eller mindre nära vänner och familj. Grapefruit till frukost, brunbrända korvben och svettiga spegelselfies. Instagram blev “socialt”.
Nästa evolution: Jag upptäckte att det fanns andra jag kunde följa. Artister, tuffa varumärken och lyxiga butiker jag inte hade råd att handla i. Rykande färskt fick jag reda på den nya låten, höstkollektionen eller mellandagsrean. Future!
Eftersom Instagram fullkomligt exploderade i användare uppenbarade det sig snart en ny kategori att följa: nisch-konton. Konceptuella konton med ett tydligt och ofta begränsat ramverk för vad som postas. Ibland konstigt. Ibland oförklarligt. Ibland briljant.
Som en kärleksförklaring till alla människor som bemödat sig att bygga upp dessa nisch-konton tänkte jag bjuda på tre “följ eller dö”-tips. Mycket nöje!
1. Baseballcardvandals: https://www.instagram.com/baseballcardvandals/
2. Sad topographies: https://www.instagram.com/sadtopographies/
3. Labeltime: https://www.instagram.com/labeltime/
Vill du veta mer?
Ring mig på 08 505 717 00 eller mejla på Alexander.rehnby@saatchi.se så berättar jag mer om det här!
Skriven av Alexander Rehnby, Jobbar som Art director på Saatchi & Saatchi Stockholm.
De flesta som jobbar med marknadsföring och kommunikation idag har förstått kraften i att skapa känslomässiga band till sin målgrupp. Vår creative director Gustav Egerstedt förklarar hur rädsla kan göra ett varumärke starkare.
Vägen till att skapa känslomässiga band är att ofta att på ett – eller annat sätt – skapa kommunikation som berör, så kallad emotionell kommunikation.
Nästan alltid när man pratar om denna typ av kommunikation handlar det om snarlika känslor som man vill frambring; glädje, skönhet, skratt, empati osv. Med andra ord känslor som hamnar på den positiva sidan av känslospannet.
Men faktum är att en av de allra starkaste känslorna i människans känsloregister är rädsla.
Varför är det då inte fler varumärken som spelar på denna sträng istället? Det är enkelt kan ju tyckas; man vill såklart inte som varumärke inte bli associerad med negativa saker. Inte vill man att folk ska fly för livet från varumärket, hellre blir man ju kramad!
Men om nu nästan alla varumärken vill bli omfamnade av oss, kanske det ändå finns utrymme att bli det där varumärket som folk istället är rädda för.
I film-, tv-serie- och tv-spelvärlden är det populärare än någonsin med denna typ av känsla. Människor gillar uppenbart att bli skrämda. Men vill man inte bli det av ett varumärke? Jag tror det. Och att det i slutändan kan leda till att man blir mer omtyckt för att man kör sitt eget race och inte försöker ställa sig in. Även om man troligtvis har skrämt bort några på vägen.
Här är några exempel på kampanjer där man har spelat på denna, i sammanhanget, rätt så ovanliga sträng:
Nike running
https://www.youtube.com/watch?v=B1JpOSz4lnI
Doritos – hotel 626
https://www.youtube.com/watch?v=WayLhiNc0bs
PS3
https://www.youtube.com/watch?v=gqkNPcUMffU
Ford Ka
https://www.youtube.com/watch?v=hLIkjWFNAKI
K-fee
https://www.youtube.com/watch?v=v7fTeT3g1AA
Gainomax (vårt eget bidrag till reklamskräck-genren)
https://www.youtube.com/watch?v=McgF6C9wdms
Brooks
https://www.youtube.com/watch?v=nltNX1134sc
Phones 4u
https://www.youtube.com/watch?v=wrIZnC8q7RQ
Little babies ice cream
https://www.youtube.com/watch?v=erh2ngRZxs0
Smart – No back seats
https://www.youtube.com/watch?v=d8CGn5vGvDo
Vill du veta mer?
Ring mig på 08 505 717 00 eller mejla på gustav.egerstedt@saatchi.se så berättar jag mer om det här!
Skriven av Gustav Egerstedt, Jobbar som Creative Director på Saatchi & Saatchi Stockholm.
Den rörelse som skapats efter #Metoo har slagit ner som en bomb och chockat ett helt samhälle. Vi bor i Sverige, som i alla fall på pappret ska vara ett av de mest jämställda länderna i världen. Trots det ser verkligheten annorlunda ut, #tystnadtagning satte en boll i rullning där otaliga vittnesmål i bransch efter bransch sköljt över oss. Tyvärr och kanske inte helt oväntat så är det samma utbredda problematik även i vår bransch. Och egentligen varför skulle vi vara skonade? Det här är inte ett specifikt branschproblem, det är snarare ett problem som genomsyrar alla delar av samhället och alla branscher.
I början av december gick över 2100 kvinnliga och icke-binära kommunikatörer och reklamare från hela landet samman mot sexuella trakasserier i uppropet #sistabriefen. ”Uppropets mål är ett omedelbart slut på sexualiserande, marginaliserande, nedvärderande och utnyttjande av kvinnor i vår bransch. Vi vill ha arbetsplatser fria från diskriminering, förtryck, sexualiserande jargong, trakasserier och övergrepp – både på byråerna och på beställarsidan. Hela samhället mår bättre när vi blir mer jämställda.” I samband med alla vittnesmål om trakasserier, övergrepp och maktstrukturer som sexualiserar och diskriminerar bollar dessa kvinnliga kommunikatörer över briefen, den sista briefen till oss och alla byråer i Sverige:
”Hur ska ni driva ett aktivt arbete med att skapa trygga arbetsplatser som tar jämställdhetsfrågor på allvar? Hur ska ni organisera er och gemensamt se till att det blir slut på diskriminering, trakasserier och övergrepp inom branschen?”
För oss var det viktigt att alla från byrån ska vara med i processen för att jobba fram ett svar och därmed kunna säga sitt i frågan. Vi har en platt arbetsplats som inte tror på att en eller ett par personer sitter inne på de ”rätta svaren”. Därför samlade vi representanter från alla discipliner på byrån för att diskutera och samtala kring briefen. Vi var alla snabbt överens om att den här briefen enbart inte får bli en våg, som snabbt sköljer över innan den försvinner igen. Utan något som faktiskt efterföljs och inspirerar oss alla mot en bättre framtid.
Vi kom fram till att det inte finns något tydligt och snabbt svar på den sista briefen. Tunga frågor kräver tid. Vi har en väldigt öppen och hjärtlig byråkultur i grunden, en jämställd ledningsgrupp och en nolltolerans gentemot diskriminering i alla dess former. Men detta har de flesta moderna arbetsplatser idag. Uppenbarligen så är detta inte tillräckligt för att gå till botten med problematiken.
Därför har vi på Saatchi & Saatchi valt att helt enkelt att tackla denna briefen som vilken annan brief som helst. Börja med att samla in fakta och göra research. Hur ser det ut hos oss? Vårt första steg är att göra en undersökning hos samtliga medarbetare för att på så sätt förhoppningsvis få en tydligare bild av hur folk upplever klimatet på byrån. Detta kommer sammanställas som diskussionsunderlag för en workshop där vi tillsammans jobbar fram en plan som både ska fungerar internt och externt. Men som även ska fungera som inspiration för oss själva och våra kunder.
Vår hjärtliga grundkultur vill vi bygga vidare på, men att vara bra räcker inte, vi måste hela tiden eftersträva att bli bättre. Och som med allt annat i livet måste förändringen börja med oss själva. Gå från smått till stort. Vi tror att en jämställd byrå automatiskt är en mer kreativ byrå. Och kreativitet är något som alla människor har, oavsett vem du än är så har du alltid något att bidra med. Detta är något som vi vill ta till vara på, snarare än att stänga ute. Vi har ett högt tak på Saatchi & Saatchi och censurerar ingen. Men viktigt är att aldrig tappa respekten och omtanken för de medarbetare och kunder som är med oss. Oberoende av position, kön, etnicitet eller sexuell läggning.
Detta är alltså vårt svar, eller icke-svar på #sistabriefen. Arbetet har bara börjat. Vi skulle kunna kalla det för en form av debrief där vi mer än gärna delar med oss av våra resultat längs vägen. Vi är övertygade om att detta är ett otroligt viktigt arbete, som på sikt kommer leda till en bättre bransch och ett bättre Sverige.
Ny konst i våra lokaler på Drottningatan
I serien Limbs har Johanna arbetat med motiv som sammanfogar kropp, föda och objekt. Genom kompositioner som lånar former från dessa tre känsloladdade områden vill hon undersöka hur vi tolkar och skapar associationer mellan dem. Hennes tydligt grafiska formspråk och skruvade motiv utgör tillsammans en slags kontemporär, avskalad surrealism som ger utrymme för betraktaren att fylla på med sina egna fantasifulla tolkningar. Även namnen på verken har en viktig roll, då de agerar ledtrådar till ursprungsidé och möjlig association och bekräftar eller avfärdar därmed vad vi tror eller inte tror.
Johanna Berg studerar vid Konstfack (MFA) och arbetar som frilansande designer och
illustratör. I hennes verk blandas det kommersiella med det konceptuella, i gränslandet mellan
konst och design.
Limbs kommer att hänga hos oss fram till våren, för att komma förbi och kika maila till galleri@saatchi.se.
